När vi kom in och jag la mig på britsen gick barnmorskan igenom hur det går till. Hon sa: -"Jag kollar mäter och kollar så allt ser bra ut, och hur långt gången du är osv.. Och framförallt om det är en eller två bebisar." - Ha! Ja nog hoppas jag det bara är en! Och vi vill inte veta kön! Sa jag.

Hon kletade på gel och började ultraljuden. -"Ja här har vi ett hjärta som pickar så fint..... " Och jag hörde på hennes röst att hon inte var färdig med sin mening, eller att det skulle komma ett MEN, så jag blev ju alldeles stel och tänkte "men kom till sak!" Så hon fortsatta sin mening med: "....Och här har vi ett till....Ni har alltså två bebisar i din mage"

Å herregud! Vilken känsla, panik, skratt, gråt, förtvivlan, häftigt! Allt på en gång! Det första jag fick ur mig va: "Men är du allvarlig? De är inte sant!" Hon visade oss lite tydligare så vi fick se två huvuden bredvid varann och två hjärtan samtidigt. Det var sant.

Tvillingar. Hur ska detta gå? Hur ska jag klara av det? Tur vi har stor bil. Vad kul att berätta för alla! Nej, jag kommer bli enormt tjock. Jösses, hur blir det med mitt jobb. Vad dyrt! Vi måste ha ny vagn!

Alla dessa tankar snurrade i mitt huvud, så jag hör knappt barnmorskan. Jag skrattade och grät omvartannat. Hon säger att hon ska koncentrera sig noga, så hon inte mäter samma barn två gånger och att hon därför kommer vara tyst. Jag sa att det gör ingenting, för vi är nog lika stumma båda två. Jag tittade på Johan flera gånger och det enda vi sa till varann var fnys och skratt när våra blickar möttes. Jag sa "men guuud" och han bara skratta och skakade på huvudet. Tror inte han sa ett ord på nån minut!

Hon undrade om vi fortfarande inte ville veta kön när hon kollat runt lite i magen. Plötsligt kändes allt annorlunda. Det skulle krävas så mycket planering, så mycket dubbelt som måste inhandlas. Och jag vill ju då veta om alla tjejsaker efter Miranda kommer kunna användas. Vi bestämde oss för att kolla, det skulle ju bli en enorm omställning och spänning ändå. Könet skulle nog inte va det relevanta, utan att jag skulle lyckas föda två(!) denna gång!

Vi fick reda på att vi väntade två flickor till! 

Det verkade vara enäggstvillingar, som hade en tunn skiljevägg mellan sig. De var exakt lika stora, hade samma kön och en moderkaka att dela på. Därav enäggs och det innebar ultraljud varannan vecka fram tills de anländer. För att förhindra att de växer ojämt eller mår dåligt, då den ena kan leva på bekostnad av den andra (såkallad tvillingtransfusion).

Nu återstod bara att ringa och berätta för alla. Vi var i chock själva och det var roligt att höra allas reaktioner

Vad häftigt, vi ska få tvillingar!