En natt hade en man en dröm
Han drömde att gick längs en strand med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet
fanns spår i sanden av två par fötter
det ena spåret var hans, det andra var Guds-
När den sista delen av hans liv framträdde
såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring
fanns det bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma
och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymmrade honom verkligen och han frågade Gud om detta.
"Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig
att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen-
Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna
i mitt liv har det funnits bara ett fotspår.
Jag kan inte förstå att Du lämnade mig
när jag behövde dig som mest..."

Herren svarade:
"Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig
under tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig..."


♥

Den är så vacker, är inte religös men älskar den ändå..
Författaren till denna underbara dikt är fortafarnde okänd.