Igår la vi Miranda kring niotiden, hon åt ersättning 180ml och somnade direkt jag la ner henne utan problem. Klockan tio i två vaknar jag av att hon gnyr, "åh redan tänker jag"... Går in till henne, försöker med nappen och stoppar om henne lite men hon vill inte somna så jag tar upp henne för att amma henne lite.. Hon äter lite, kanske i 15 sekunder sen bara skriiiiker hon rakt ut. Helt panikslagen, flaxar med armarna, och skriker hysteriskkt. Jag reser henne upp och kramar om och försöker lugna henne. Men hon är stel som en pinne och skriker och skriker. Ja tycker jag försöker med allt, napp, vyssja, lugna, gunga, amma igen, lägga ner ensam -ja allt men hon är hur ledsen som helst och hulkar ur sig gråten. Och jag helt nyvaken och dödstrött. vet inte hur länge jag höll på men det kändes väldigt länge. Jag får lite smått panik så Johan tog över efter ett tag... Visste inte nå vad vi skulle göra? Han tog henne och jag gick ner och blandade lite ersättning... När jag kom upp hade hon lugnat sig så jag tog henne och provade med flaskan och hon åt upp allt jag blandat 120ml. Sen somna hon i min famn och jag la ner henne i sängen igen. Klockan halv 4 var jag upp och gav henne nappen igen annars sov hon till klockan 10.

Nu undrar jag ju vad var det här????
Plötsligt jättehungrig? Akut magknip? Mardröm?
Jag chansar på magen, för hon skrek helt plötsligt som att trycka på en knapp, och vred sig och blev så stel. Men hon har  aldrig gjort nått liknande och jag kände mig helt hjälplös...

♥Mammas hjärta, hoppas inte det blir så igen..! ♥